Ända sedan mina barn var riktigt små, kring 1 års åldern har de fått ordentlige vredesutbrott. En utav mina barn blev så arg och förtvivlad att hon t.om. dunkade huvudet i elementet gång på gång. Jag och min man försökte hålla i henne så hon inte skulle skada sig men då skrek hon ännu mer och vi var helt ifrån oss. Var hon sjuk, hade hon en diagnos....
Som tur är har vi många läkare och barnpsykologer i vår omgivning så räddningen var nära och framför allt så känner jag att jag är så tacksam för att vi fick hjälpa att agera rätt. Detta är ingen diagnos eller något annat, vare sig du är 1 år, 7 , 15 år eller varför inte 35 år???
Det är en frustation av att inte kunna förmedla sina känslor och därmed uppkommer någon slags panik i kroppen och frustation. Ett litet barn har inte språket att kunna förmedla sig och tänk om du ville säga något mycket viktigt och ingen förstod vad du sa, hur tror du det skulle kännas? Jag själv fick känna på detta när vi var på semester för några veckor sedan och jag inte behärskade det språket som talades men det gjorde resten av familjen. Jag kände mig som en outsider, en som inte riktigt är med och jag kunde aldrig ha en åsikt. DET VAR HEMSKT.
När barn reagerar på detta vis är det viktigast som förälder att bara hålla om dem, oavsett om det kan vara svårt. Berätta för dem hur mycket du älskar dem och att det är jätte OK att vara så arg, att det tom är bra att ibland vara så arg. Vanligtvis blir vi föräldrar så frusterade när inget hjälper att vi själva blir arga och lämnar barnen men SNÄLLA, gör inte detta. Det signalerar att det inte är OK att vara arg och att barnet blir lämnat om de är argt. Jag vet själv för när jag har blivit arg under min uppväxt har jag alltid fått skuldkänslor.... vilket vi absolut inte behöver få.
Det var jätte svårt i början tyckte jag för det kändes som jag tvångsmässigt höll vårt barn men efter flera gånger började hon lugna sig snabbare och snabbare men det kunde ta upp till 30 min vissa gånger. Jag började sjunga lugna sånger för henne när detta hände och det hjälpte massor. Ha tålamod.
Samma gäller 7 åringar och 15 åringar. Ibland känner vi väldigt mycket och känslorna sväller över men vi vet egentligen inte riktigt vad det är som orsaker de starka känslorna. Barn blir naturligtvis otroligt frusterade och OM eller när vi frågar vad det är såkanske vi gör det i en irriterad ton för att vi tycker att de beter sig hemskt och när de då inte ens kan svara på den frågan och inte vet att man kan känna så uppstår igen en frustation som ofta slutar i håglöshet, eller ren och skär ilska. BRA. Ut med det och var med era barn och håll om dem när detta händer, säg att det är OK. Säg ALDRIG, NU RÄCKER DET för det finns inget tidsperspektiv på känslor. Förstå dem, älska dem och visa att de är lika OK oavsett om det får vredesutbrott. De är ju bara missförstådda eller vilsna djupt inne i den lilla kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar