Idag förbereder vi för att hela släkten skall komma till mysiga smögen. Norge, Finland och Sverige blir representerat. Till kvällen blir det fisksoppa och imorgon blir det nyfiskad makrill som mannen och sonen lyckades få upp på sin fisketur igår. (Lyckan var total)
21 dagar har snart gått och flera vanor har jag naturligtvis inte klarat att hålla uppe menen vana som jag klarat och som kan kännas som en bagatell i ett stort sammanhang men som faktiskt har gjort att mina nerver har kommit till ro är placering av nyckel och mobil i min handväska och i hallen. Varje gång jag skall låsa upp bilen eller ytterdörren så står jag i regn, mörker, solsken, vind och leter förtvivlat i alla konstiga fiffiga facks om finns i min handväska för att sedan kanske hitta nyckeln i min innerjackficka. Detta är ett konstant stressmoment. NU lägger jag ALLTID nyckeln i samma fack och tro det eller ej. Det var inte lätt i börjar för det tar ca 3 sekunder längre tid när jag gör det för jag måste tänka efter men hittar den alltid med ett triumferande leende i samma fack när jag skall låsa upp om det nu är bilen, dörren eller cykeln. Visst är det fantastiskt!!! Så lite kan göra så mycket. En vana är i hamn....Nu kan jag börja jobba på fler men ett steg i taget...Jag kan ju inte bli fulländad över en natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar